Den lediga dagen...
Skriven Av den | under Vardag


Idag är det min andra lediga dag i ordningen av min tjänstledighet. En dag i veckan gör ändå ganska mycket....



...vakndade dock med en förkylning som började redan igår. Nyser, frusen och är lite illamående. men hoppas att det ger med sig. För senare i eftermiddag har vi julbord med jobbet, som jag tänkte försöka vara med på. 



Annars blir denna lediga dag, än så länge, en ganska stillsam återhämtningsdag. Vädret är ju ganska grått och kallt, så jag kurar nog ihop mig inomhus idag och fixar och trixar lite. Jag funderade på om jag kanske skulle ta och klä granen idag?! Hmmm....ner i källaren och rota! Ja, vi får se. Ja, julen är ju framför oss och i år känns det lite speciellt och lite mer tungsint. Jag tänker så klart på min fina pappa <3 Jag önskar mig endast en lugn och stillsam jul, med god mat och god stämning. Inget mer. Önskar inte heller mig några julklappar....kanske lite fickpengar till resan till Rom i juni ;).....jo, det blir en resa till Rom när jag fyller 40 och denna gången ska min älskade Iman följa med. Det behöver han. Och Rom tar ju några resor att uppleva. Ska bli skoj! Man behöver något att se fram emot! 

Ja, denna bloggen staplar sig framåt just nu, i sakta takt och jag hoppas den kommer att bli lite gladare så småningom. Men jag har verkligen inga krafter till att låtsas att livet är rosenskimrande, när det just nu inte är så. Det finns tillräckligt med såna hurtiga och överdrivet lyckliga och positiva bloggar. Tro sig fan att man befinner sig i sorg, när man håller på att mista en förälder. Sorgearbetet börjar liksom innan och i takt med sjukdomsförloppet och när man vet att det endast finns en utväg att gå. Det är hjärtskärande! Och jävligt irriterande och frustrerande, för det finns inte ett skit du kan göra!!! Och extra påfrestande blir det när man samtidigt ska jobba med andra människors problem, ångest och trauman. Men jag är jäkligt stolt över mig själv, att jag fortfarande står på benen, går till jobbet och vääääldigt mycket därtill. Jag klappar mig själv på axeln, för ingen annan gör det åt mig! När denna situation har lugnat ner sig, när livet så sakteliga återvänder, så ska jag ta mig en rejäl funderar över vad jag vill göra med resten av mitt liv. Jag har gett av mig själv till andra så himla, himla länge nu och det måste bli ändrat fokus. Livet får en omvärdering i kris!! Så är det! Vissa saker blir väldigt obetydliga, medan vissa blir ännu viktigare. 

OCH jag har inte kraft till att diskutera oväsentligheter......i princip allt som tar onödig energi från mig, kommer jag att lägga på hyllan och aldrig plocka upp igen! Det känns som ett rätt och rimligt beslut. Jag vill inte heller göra saker, som jag inte ser någon mening i. Göra saker bara för att........vad är meningsfullheten i det? Kommer inte utveckla det närmare här och nu, men alltså....det är ju tröttsamt!

Så med det sagt, känns hjärtat litet lättare:) och jag ska börja ta tag i dagen och fundera på den där granen.

Önskar er en hjärtligt fin dag <3 

KRAM











 


[kommentera]